Var börjar man?

Jag har suttit och fashinerat kollat lite på Hoarders (handlar om folk som inte kan göra sig av med skräp så deras hem blir helt packat med skräp och dom knappt kan bo där själv ens). Det är fashinerande och jag känner igen mig i det till viss del vilket är lite scary.

Nu är jag inte shopping beroende och jag tycker att det är rätt skönt att slänga skräp och sånt, men det är med att ignorera kaoset runt omkring en för att man inte vet var man ska börja... det känner jag igen :D Har ett allmänt kaos hos mig (och nej, jag vill inte ha hjälp men tack ändå) och jag har tänkt i evigheter att jag ska ta tag i det, men "imorgon" hehe. Nåja, fördelen med att kolla på flamsiga tv-serier i kubik är att den här får det att krypa i mig och jag har börjat rota i nåt hörn här och nåt hörn där vilket känns himla bra :D

Annars har det varit en bra sommar. Jag började lovet med en vecka på Rhodos tillsammans med Kattis och min gudson Hugo. Sol, bad, shopping och lite kultur plus en massa god mat. Precis som det ska vara!

Sen var det midsommar hemma i Viksberg där mormor skrämde oss lite genom att åka på en liten propp så jag och mamma tillbringade större delen av midsommaraftonen med henne på akuten. Som tur var så gick den över snabbt med blodförtunnande och hon är hemma och fit for fight som vanligt :D

Därefter hade jag några dar i Örebro igen innan jag åkte med Milla och Jonas på roadtrip. Först blev det hans stuga i Lakavattnet i Jämtland och därefter åkte vi över till morfars bror i Norråker, Ångermanland (ganska nära varandra så det är smidigt och bra). Vi har kommit på att våra släkter dessutom känner till varandra. Morfar var och fikade hos Jonas gammelfarfar när han var och högg ved där borta och Jonas gammelfarfar var på morfars ena brors bröllop hehe världen är liten ibland...

I söndags kom jag hem till Örebro igen och ska va här resten av sommaren förutom en liten tripp till Småland för att hälsa på Cicci och hennes barn i deras rosenträdgård. Det ska bli riktigt kul eftersom vi inte setts på två-tre år nu. Tiden går snabbt!

Jag är igång med GI och det tuggar på sakta men säkert. Jag har tappat 2 kg än så länge och började strax efter midsommar så det går i lugn takt men det funkar bäst för mig så för annars lägger jag bara på mig det igen sen. Sommarens beroende är avocados och biggaråer (dock inte tillsammans). MUMS!

Jag inser att jag är definitivt över Kenneth, men hans svek kommer att ta längre tid att läka. Mitt förtroende fick sig en rejäl känga eftersom jag så benhårt litat på honom och att sen se att en person har mage att ljuga en rakt upp i ansiktet på det sättet är svårt att ta. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan det.

En snabb resumé eftersom inte alla vet situationen: i slutet på förra sommaren fick jag reda på att Kenneth träffat nån uppe i Hällefors och typ dejtat henne då. Under hösten bearbetade jag det och försökte landa i att min dröm om ett framtida liv inte var realistisk i och med att jag inte kan acceptera otrohet. När jag sen tog steget och vi gjorde slut (gemensamt beslut) strax innan julafton så kändes det riktigt bra och jag kunde gå vidare. Sen fick jag i våras reda på att han typ bott ihop med sitt ex ända sen sommaren 2008... Det var det dubbellivet som jag inte kan acceptera. Jag var så förbannat förstående med att han "gått in i väggen våren 2008" och inte orkade sova hos mig eller vara social i den utsträcking som jag önskade men jag accepterade det eftersom jag älskade honom och ändå trodde att vi kunde få tillbaks det vi hade innan det... Jag saknar inte honom som person, den delen är färdigsörjd, men att jag inte såg det, att jag bara tog och accepterade utan att ifrågasätta.

Ok, jag vet varför, jag ville inte se och jag tror med facit i hand att jag inte hade kunnat gjort på nåt annat sätt för sån är jag, men ändå ploppar saker upp. Vi var ju tamefan på lägenhetsvisning ihop förra våren och då bodde han ihop med henne ju! Hur kan han då gå på en lägenhetsvisning med mig? Nåja. Jag landar mer och mer och oftast är det ingen fara men olika såna saker ploppar upp, jag funderar, vrider och vänder på dom ett tag och lägger tillbaks dom i bakhuvudet och fortsätter med mitt. Jag tänkte bara att nu var det dax att lyfta upp det lite mer till ytan en sväng för ju mer jag kan göra det, desto mer kanske jag kan få mitt självförtroende tillbaks?!

Ikväll ska jag ut och ta ett glas vin med en kollega och det ska bli riktigt najs. Sommarens motto är att njuta av livet och det har faktiskt funkat riktigt bra och trots att jag skrev mkt negativa tankar nyss så är det bara såna som kommer upp vid blåa tillfällen och dom blir färre och färre som tur är.

Jag har passat på att ta igen resandet jag inte gjort när jag var ihop med Kenneth och nu har jag slutat vänta. Det har varit en kick. Jag var en långweekend till Frankfurt i maj och sen var det Rhodos nu i somras och jag har bokat 10 dar i Indien sen i höst så det ska bli grymt kul! Längtar redan!! Är lite sugen på en sväng till Egypten i vår men vi får sen vad det blir!
Ciao!

Kommentarer
Postat av: Farbror Barbro

Fattade att det var nåt skumt med k men visste ju inte vad. Fattar inte heller hur man kan bete sig på det sättet. Men man kan ju bara konstatera att det finns folk till allt. O det e alltid lätt efteråt att se saker. När man e mitt uppe i det hela kan man vara otroligt blind. Men man vill ju lita på folk. Utan tillit kan man aldrig få samliv mm att funka.



Kul iaf att du e på g igen. Mycket resande blir det tydligen. Blir nog hemma i stan jag. Vill inte åka som jag hade planerat när morfar inte e i toppskick. Men du får hälsa indianerna när du åker dit i höst.

2010-07-16 @ 18:26:43
Postat av: Anders V

Jag hoppas verkligen att framtiden blir ljusare för dig, på alla fronter!

2010-07-16 @ 20:25:39
Postat av: Alma

Sedär, en hel novell när man kikade in, tummen upp för det även om anledningen var dyster. Tycker alltid det låter så otroligt när man läser om män (hittills har jag inte hört om någon kvinna, men upplys mig gärna) som håller två familjer igång i två olika stadsdelar av New York, men man börjar ana att det fungerar. Klart man börjar fatta misstankar när allt inte fungerar som man tänkt, men som du säger, om man får en logisk anledning till det så nöjer man sig med det. Den där Kennyboy skulle ha varningsbjällra runt halsen så ingen annan råkar ut för honom. Vet vi om han fortfarande hänger ihop med exet? Om så är fallet borde någon förklara hennes enfald för henne.

Postat av: Sayo

Jag har funderat på det Anna men ännu inte tagit steget. Ligger lite lågt ett tag tror jag. Jag vet ju vad han snackat för skit om dom andra så jag vet redan vad han snackat för goja om mig.



Sant barbro, jag är defintivt på g igen :D

2010-07-17 @ 11:29:05
URL: http://sayo.blogg.se/
Postat av: s.

Jag blir bara så jävla glad över att se att du kommit så långt i bearbetandet av "förlusten"

Och visst fan är det lätt att med facit i handen stå och säga "Om jag bara gjort annorlunda" .. Du är en underbar människa Tina och du lockar fram det bästa i de människor du möter och umgås med .. din empatiska förmåga är långt utöver det vanliga, du är så jävla underbar för att du är just du .. .



Det var inte din förlust att du blev av med Kenneth... det var han som kukade bort det bästa som någonsin kunnat hända honom.

Vilken människa som helst som får leva med dig kommer att kunna vara världens lyckligaste.

Du vet att jag älskar dig av hela hjärtat och själen , och du vet vart jag finns om du behöver mig ...

Kram Stefan

2010-07-19 @ 07:48:48
Postat av: Sayo

Det vet jag Stefan, tack! Kram

2010-07-19 @ 09:47:14
URL: http://sayo.blogg.se/
Postat av: J

Behöver inte säga något om honom,mina tankar räcker.Däremot glädjer det mig att det går framåt,Tina!Det är riktigt skönt att höra.kramas

2010-07-22 @ 21:54:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback