Sayo

Nu är jag moster igen! En liten Felix blev det!

Always loved, never forgotten <3

Finaste systeryster fyller år idag!! KRAM KRAM KRAM!

Tiden går grymt fort och lilla sessan är 2 månader idag! Grattis!

 

1 dygn gammal

Nu åker dom in till BB! LÄNGTAR!

Ny systerdotter anländer inom en snart framtid ser det ut som! Hoppas hoppas!!

Jag har suttit och fashinerat kollat lite på Hoarders (handlar om folk som inte kan göra sig av med skräp så deras hem blir helt packat med skräp och dom knappt kan bo där själv ens). Det är fashinerande och jag känner igen mig i det till viss del vilket är lite scary.

Nu är jag inte shopping beroende och jag tycker att det är rätt skönt att slänga skräp och sånt, men det är med att ignorera kaoset runt omkring en för att man inte vet var man ska börja... det känner jag igen :D Har ett allmänt kaos hos mig (och nej, jag vill inte ha hjälp men tack ändå) och jag har tänkt i evigheter att jag ska ta tag i det, men "imorgon" hehe. Nåja, fördelen med att kolla på flamsiga tv-serier i kubik är att den här får det att krypa i mig och jag har börjat rota i nåt hörn här och nåt hörn där vilket känns himla bra :D

Annars har det varit en bra sommar. Jag började lovet med en vecka på Rhodos tillsammans med Kattis och min gudson Hugo. Sol, bad, shopping och lite kultur plus en massa god mat. Precis som det ska vara!

Sen var det midsommar hemma i Viksberg där mormor skrämde oss lite genom att åka på en liten propp så jag och mamma tillbringade större delen av midsommaraftonen med henne på akuten. Som tur var så gick den över snabbt med blodförtunnande och hon är hemma och fit for fight som vanligt :D

Därefter hade jag några dar i Örebro igen innan jag åkte med Milla och Jonas på roadtrip. Först blev det hans stuga i Lakavattnet i Jämtland och därefter åkte vi över till morfars bror i Norråker, Ångermanland (ganska nära varandra så det är smidigt och bra). Vi har kommit på att våra släkter dessutom känner till varandra. Morfar var och fikade hos Jonas gammelfarfar när han var och högg ved där borta och Jonas gammelfarfar var på morfars ena brors bröllop hehe världen är liten ibland...

I söndags kom jag hem till Örebro igen och ska va här resten av sommaren förutom en liten tripp till Småland för att hälsa på Cicci och hennes barn i deras rosenträdgård. Det ska bli riktigt kul eftersom vi inte setts på två-tre år nu. Tiden går snabbt!

Jag är igång med GI och det tuggar på sakta men säkert. Jag har tappat 2 kg än så länge och började strax efter midsommar så det går i lugn takt men det funkar bäst för mig så för annars lägger jag bara på mig det igen sen. Sommarens beroende är avocados och biggaråer (dock inte tillsammans). MUMS!

Jag inser att jag är definitivt över Kenneth, men hans svek kommer att ta längre tid att läka. Mitt förtroende fick sig en rejäl känga eftersom jag så benhårt litat på honom och att sen se att en person har mage att ljuga en rakt upp i ansiktet på det sättet är svårt att ta. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan det.

En snabb resumé eftersom inte alla vet situationen: i slutet på förra sommaren fick jag reda på att Kenneth träffat nån uppe i Hällefors och typ dejtat henne då. Under hösten bearbetade jag det och försökte landa i att min dröm om ett framtida liv inte var realistisk i och med att jag inte kan acceptera otrohet. När jag sen tog steget och vi gjorde slut (gemensamt beslut) strax innan julafton så kändes det riktigt bra och jag kunde gå vidare. Sen fick jag i våras reda på att han typ bott ihop med sitt ex ända sen sommaren 2008... Det var det dubbellivet som jag inte kan acceptera. Jag var så förbannat förstående med att han "gått in i väggen våren 2008" och inte orkade sova hos mig eller vara social i den utsträcking som jag önskade men jag accepterade det eftersom jag älskade honom och ändå trodde att vi kunde få tillbaks det vi hade innan det... Jag saknar inte honom som person, den delen är färdigsörjd, men att jag inte såg det, att jag bara tog och accepterade utan att ifrågasätta.

Ok, jag vet varför, jag ville inte se och jag tror med facit i hand att jag inte hade kunnat gjort på nåt annat sätt för sån är jag, men ändå ploppar saker upp. Vi var ju tamefan på lägenhetsvisning ihop förra våren och då bodde han ihop med henne ju! Hur kan han då gå på en lägenhetsvisning med mig? Nåja. Jag landar mer och mer och oftast är det ingen fara men olika såna saker ploppar upp, jag funderar, vrider och vänder på dom ett tag och lägger tillbaks dom i bakhuvudet och fortsätter med mitt. Jag tänkte bara att nu var det dax att lyfta upp det lite mer till ytan en sväng för ju mer jag kan göra det, desto mer kanske jag kan få mitt självförtroende tillbaks?!

Ikväll ska jag ut och ta ett glas vin med en kollega och det ska bli riktigt najs. Sommarens motto är att njuta av livet och det har faktiskt funkat riktigt bra och trots att jag skrev mkt negativa tankar nyss så är det bara såna som kommer upp vid blåa tillfällen och dom blir färre och färre som tur är.

Jag har passat på att ta igen resandet jag inte gjort när jag var ihop med Kenneth och nu har jag slutat vänta. Det har varit en kick. Jag var en långweekend till Frankfurt i maj och sen var det Rhodos nu i somras och jag har bokat 10 dar i Indien sen i höst så det ska bli grymt kul! Längtar redan!! Är lite sugen på en sväng till Egypten i vår men vi får sen vad det blir!
Ciao!

Älskade systeryster fyller år idag! Grattis på din dag!!
KRAAAM

det är verkligen känslan för idag... I fredags snubblade jag över lite nytt om Kenneth vilket ledde till att jag fick ett rensande snack med honom idag. Det var faktiskt riktigt skönt. Jag har redan sörjt klart och ilskan hade jag klarat av i fredags så nu var jag rätt lugn faktiskt vilket gjorde att det blev ett bra samtal. Jag tycker faktiskt mest synd om honom numera för han har så mkt bagage att släpa på som får honom att bara göra fel att det är nog han som lider mest av det nästan.

Nu är det några lögner mindre i alla fall och han lät mig få säga det jag behövde säga och lyssnade på mig vilket var vad jag behövde så jag är nöjd faktiskt och kan släppa det, för det är faktiskt så det känns nu efteråt. Jag är lättare, friare och det är en skön känsla. Jag har mått rätt bra ända sen det tog slut i julas faktiskt men det är ju för att jag processade det jobbiga i höstas i stället och därför kunde titta mer framåt när det väl slutade.

Livet är dock bra knasigt och jag är en grymt godtrogen människa, men det är samtidigt sån jag är och jag tror inte att jag skulle ha kunnat gjort saker på nåt annat sätt, vilket ändå är rätt skönt att kunna se för det gör det lättare att släppa. Det värsta är nog att jag nästan skulle vara lika godtrogen nästa gång så jag får hoppas att jag i såfall träffar nån som kan köra med öppna kort istället och vara ärlig. Just nu känns det dock riktigt långt borta, men det kändes ju så när jag sprang på Kenneth då för 3 år sen och föll som en fura så man ska väl aldrig säga aldrig...

Je ne regrette rien, som Edith Piaf säger...

... beundrar det blivande underverket!
Systeryster och Jonas var och såg sitt pyre för första gången i tisdags. Pyret är då 12v + 5 dagar! Allt såg bra ut och det verkar inte vara något kromosomfel eller nåt sånt (de gjorde KUB-testet). YEY :D

En vän var höggravid och hade gått över tiden när hon förlorade sitt barn. Jag gråter med dom. Livet är värdefullt, krama era nära och kära!

En stor KRAM till alla jag känner!

Söta systeryster med sin Nona. Dax att krypa till sängs efter en trevlig julafton :-)

En ny fas av mitt liv har inträtt... Jag är singel igen och det känns vemodigt. Mest för att drömmen om hur det skulle kunna vara inte blev helt verklig. Jag vaknade väl upp och insåg att ibland går det inte, hur mycket man än vill.

Kenneth och jag hade i alla fall en jättemysig dag idag och har pratat igenom det hela och kommit överens om att det är bäst för oss båda att vi går isär. Det är vemodigt men inget som kommer direkt plötsligt utan det har växt fram under hösten, hos oss båda tror jag faktiskt. Vi är inte på samma ställen i livet och behöver prioritera olika saker.

Jag mår i alla fall ganska ok. Det är på något sätt skönt att vi bestämt oss även om jag samtidigt sörjer min dröm. Nu gäller det att se åt vilket håll vägen fortsätter sen, men den går i alla fall framåt, ett steg i taget...

Jag fastnade på jobbet idag (ovanligt) och åkte därifrån vid sju. Ganska trött och på väg hem så funderar jag över vad jag ska käka. Bestämmer mig för lite småplock eftersom jag inte orkar laga nåt. När jag sen kommer innanför dörren hemma märker jag att det inte nån post på golvet så jag börjar misstänka att Milla varit förbi. Jag tittar på anslagstavlan där hon brukar lämna meddelande och där står att hon ställt lite sallad i kylen!

Min syster gör en grymt god sallad och det blev precis rätt plus att jag inte ens behövde göra nåt mer än bara sätta mig och äta. ÄLSKAR min syster!!
TACK!

Jag surfade runt bland lite gamla foton och hittade min favoritbild på mina föräldrar: Bengt och Gunlög. Är dom inte söta?! Den är från 2002 så dom har blivit lite ljusare i håret numera ;)

Min stora, svarta älskling somnar in på torsdag. Jag fattar inte hur jag ska kunna krama henne hejdå innan jag går till jobbet på morgonen utan att oroa/stressa henne. Klarar inte av att tänka på det så jag gör allt annat för att slippa.
Jag älskar dig pluttan men vet att du får det bättre så.