och så var man klarvaken...

Jag väcktes strax efter tre i natt av ett brandlarm... Först fattade jag nog inte att det var det som väckt mig utan jag gick på toa och då nånstans insåg jag att det va nåt som pep. Drog på mig kläder för att lista ut vart det kom från. I trapphuset hördes det att det var i vår port iaf. När jag gick ut på balkongen såg jag inget mer än att det lyste i köket hos grannarna ovanför mig.

Jag hörde en granne som gick och lyssnade i trapphuset så jag gick ut och pratade med honom. Vi kom fram till att det var han ovanför mig (och det var lägenheten under killen som va ute och lyssnade). Vi ringde på men ingen svarade. När vi kollade brevinkastet luktade det inte rök eller nåt.

Vi ringde ändå 112 för säkerhets skull och frågade hur vi skulle göra. Hon som svarade skickade dit brandkåren för att kolla upp det och vi lovade att vänta på dom. Medan vi väntar slutar brandlarmet att tjuta. Vi förklarar läget för brandmännen när dom kommer efter 5-10 minuter. För säkerhets skull kallar de dit securitas och kollar läget även om det verkar lugnt. Ingen öppnade för dom heller nämligen. Jag vet att dom som bor där är hörselskadade så då är det svårt att bedöma om de har läget under kontroll men hade glömt brandlarmet eller vad sjutton som händer.

Brandmännen tror nog inte heller det är nåt och en kille går in för att kolla läget med securitaskillen som kommer och låser upp men han kallar snabbt upp några till för i lägenheten ligger en kille däckad och han har pommes frites i ugnen och plattan är på (ev med stekpanna på men inte lagt i maten där än). Brandlarmet måste ha gett upp pga kassa batterier eller nåt. Fy sjutton, tänk om dom INTE gått in?! Tänk om brandlarmet slagit av innan vi hann ringa?! Hade jag varit själv hade jag säkert väntat lite längre eftersom jag blir så himla osäker när jag är själv.

Nu sitter jag här totalt klarvaken och huvudet bara snurrar med en massa "tänk om"... Jag får väl krypa till sängs och läsa ett par timmar för jag lär definitivt inte somna den närmaste tiden iaf... suck... men attans vad glad jag är att vi ringde!

Kommentarer
Postat av: Björn

Usch vad hemskt, men visst känns det väl skönt att det ordnade sig? En riktig hjälteinsats av er :)



// Björn

Postat av: Sayo

ja det va verkligen ingen höjdar upplevelse men man är glad att man gjorde rätt i slutändan... vågar inte tänka på vad som hänt annars...

2008-08-26 @ 23:13:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback