Sayo

Milla har hämtat hennes aska idag. Hon just nu i en fin låda i min bokhylla i väntan på transport hem till viks och begravning där hemma bredvid Anton. Hon skulle få en liten minnessten av något slag också. Det känns på nåt sätt som att hon är här, även fast det bara är askan. Går inte riktigt att förklara men det ger en klump i halsen och man saknar henne ännu mer...