tomt

Jag kom hem nyss efter en fullspäckad dag och det är så tomt. Insåg att Smilla aldrig mer kommer att välkomna mig i dörren och kunde släppa på det och sörja ordentligt. Tidigare idag har jag alltid haft folk runt mig och jag var rädd för att om jag väl började gråta så skulle jag inte kunna sluta. Jag har inte ens kunnat berätta för kollegorna på jobbet (som alltid hör alla hundhistorier annars) för jag har inte ens kunnat nämna det utan att få tårar i ögonen eller jo, två av dom vet, men inte så mkt, bara nämnt kort för jag kan inte ta det mer utan att fasaden rämnar...

Jag kan fortfarande känna känslan av hennes mjuka päls när jag borrade in fingrarna i den och somnade igår eller blicken hon gav mig i morse när hon märkte att moster var lite konstig och var tvungen att gå så fort. Jag ville inte börja störtgrina inför henne så jag klappade bara henne en sista gång och gick. Jag saknar dig redan...


Här är bilderna på Smilla innan jag och Milla var och kollade på henne. Stumpan, så liten hon var då...


Smillisens första dag när hon nervös var hemma hos mig.


Hon va inte så stor då, bara 8 månader och hade redan haft fem hem... inte så konstigt att hon alltid haft stressproblem

Sov gott Smilla och jag hoppas du får rusa runt för fullt var du än är nu.

Kommentarer
Postat av: Katwinkle

Usch, jag lider med dig, jag vet hur jobbigt det är, fast man vet att det är för djurets bästa. Tänker på dig!

2009-05-01 @ 11:23:18
Postat av: Sayo

hon kommer alltid att va "min" första hund (närmsta jag haft själv iaf!), det finns bara en smillis. Milla har det tufft men samtidigt vet man att hon har det bättre nu så jag försöker att inte tänka för mkt.

Postat av: Anders V, Ludvika

Jag vet inte vad jag kan säga, förutom att:

Försök klara er.

Nej, det där lät udda.

Krama om varandra och ta promenader med lilla Nona.

2009-05-02 @ 17:58:08
Postat av: Sayo

det kommer vi garanterat att göra, hon lär sakna smilla minst lika mkt!

2009-05-03 @ 12:38:27
URL: http://sayo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback